I Spy with my Little Eye

I spy with my little eye… När jag reste iväg till Tanzania och Zanzibar hade jag hört om Corona. Då var det några enstaka fall i Kina. Kanske hade det spritt sig till något annat land. Men det var långt borta. Dagen efter jag kom hem stängdes flygplatserna som jag hade landat på för att ta mig hem. En dags marginal. För mig var det omvälvande. Någon dag senare dog min kusin i England av Covid. Familjen utspridd i olika länder och på olika kontinenter tog det hårt. Det var många samtal. Mycket rädslor. Våren blev en existentiell bearbetning. En reflektion av vad vi ser och inte ser. Minnen av resor. Minnen av möten. Och den stora frågan vad är egentligen viktigast i livet? Semester, långa stränder, ljuvligt varmt vatten, ljumna kvällar i djupt sammetslent mörker. Zanzibar. Djupa dofter, saltvatten och solvarm hud. Vi skulle åka därifrån när åskan drog in. Blixtar, regn, åskan lyste upp natten och vi hukade oss i den hårda vinden. Skulle flygplanet kunna lyfta? Mitt i natten landade vi vid Kilimanjaro. Då var natten klar och himmelen stjärnbeströdd och omfamnade oss med sin rikedom. Med gryningen såg vi landskapet växa fram. Så otroligt vackert! I gryningsljuset lyfte flygplanet igen och jag som hade varit orolig för att missa just Kilimanjaro, Afrikas högsta berg, fick njuta av det magnifika berget. Snön på toppen spred sig som en stjärna ner över bergsväggarna. Jag har alltid rest. Delar av familjen i England, några i Kanada, några i… första gången som jag minns att jag flög var jag tre år och alla frågade gång på gång vart det var jag skulle. Jag svarade gång på gång Köpendanmark och förstod inte varför alla skrattade så att tårarna rann… jag har med åren lärt mig att staden heter Köpenhamn… Eftersom jag har perfekt längd för just flygplan har jag alltid fått njuta av att sitta vid fönstret. Jag har alltid njutit av att sitta högt däruppe och spana ner mot landskapet. De vackra glittrande städerna. Vindlande vattendrag. Storslagna sjöar. Formen på åkrarna. Skogarnas form. Skrynkliga bergsområden. Där har jag suttit och spanat tittat på allt och tänkt och fantiserat. Barndomens lek Jag ser med mitt lilla öga något som börjar på… I spy with my little eye ljuder inne i huvudet. För jag ser, betraktar och mina fingrar formar det jag ser på papper framför mig. Det blir reseminnen. Ett stort minnesbibliotek. På vägen norrut syntes stora runda kratrar från slocknade vulkaner. En efter en möter de morgonen. Släpljuset fångar skuggor och landskapet form fångar mitt intresse. Hur skulle jag kunna måla detta på en stor duk. Vilka färger skulle jag använda? Drömmarna bär mig.